Väntar / Waiting

Fick äntligen lönen idag. Eller ja, lönelappen. Ironiska var att farsan ringde lönekontoret och fick en kopia på min lönespecifikation, och ett par timmar senare så kom lappen i posten. Jaja, det är ju bara bra.
Pengarna kommer in imorgon, pengar som är väl värda mödan!

Har kikat på skor jag vill köpa till mig själv imorgon och ett tag så fastnade jag vid ett par Tommy Hilfiger-ballerinor, men jag ångrade mig efter ett tag. Helt enkelt för att vi börjar komma in på höst nu och det kanske vore smartare med ett par varmare skor till det. Hittade tre stycken som jag tyckte var snygga, ska se vad det blir (om de är inne...).

Det är bestämt att jag ska försöka träffa två kompisar i Malmö imorgon, så jag kommer inte känna mig alldeles "alene". Men pga stängningstiden av butikerna så blir det att gå igenom butikerna en och en hela vägen igenom, sedan träffa kompisarna och äta middag, och sedan gå tillbaks, och igenom Malmöfestivalen.

Natti.

Finally got the paycheck today. Well, atleast the paper. The ironic thing was that my dad had called the office and gotten a pdf-version of my paycheck, and just a few hours later, the actual paper arrived in the mail. But I guess it's all good.
Money arrives tomorrow, and well worth the work and the wait!

Been peeking a bit at shoes that I want to get for myself tomorrow, and for a while there, I got stuck to a pair of Tommy Hilfiger-ballerinas, but I regretted it after a while. Mostly because we're going into autumn now, and I might want to get something more weathersuitable. I found three pairs that looked nice, but we'll see which I'll be getting (if they're in..).


It's decided that I'll be meeting a couple of friends down in Malmo tomorrow so I won't be completely alone. But because of the closing time of the shops, I'll have to go through the stores first, wait for them to show up, have dinner at a restaurant then walk the way back and through the festival.


Nightie.

Lön / Paycheck

Då var man här igen. Typ.
 Det har inte blivit mycket gjort idag, men så är det när man väntar på jobb. Ja, ni tänker väl att "man måste ju ut och sälja sig själv för att det ska funka". Jo, delvis. Men i en månad så sålde jag mig själv så gott det gick, och innan semestern så var det två månaders säljande där också. Jag väntar på att det finns en öppning då chefen behöver ha den extra hjälpen på avdelningen, och så får vi se. Det kan ta tid att skaffa jobb där, men det FINNS en öppning, som jag ska försöka dra nytta av.

Nog pratat om det. Jag fick mycket post idag. Tandläkartid (usch), IKEA-katalog samt ett brev från LÖF. De har nu registrerat anmälan och de ville nu ha fullmakt till journal, operationsberättelser samt röntgenbilder, och det har jag absolut inget emot. Efter en enkel påskrift, så tog jag hundarna på promenad bort till postlådan och postade brevet.

Sedan så ringde jag brorsans sambo som varit på möte hos handläggare, och allt hade gått bra för henne. Glad att veta att hon fick lite till gjort idag, varje steg är betydelsefullt i detta stadiet.

Hoppas att lönen kommer in snart. Räkningarna är betalda med pengarna jag hade över från SDR och Försäkringskassan, och jag väntar bara lönen för sommarjobbet. Planen är att så fort pengarna kommer in så ska jag till Malmö, vare sig det är torsdag eller fredag. Förhoppningsvis torsdag för då kan jag kanske hinna kika lite på festivalen ändå.

Liten shoppinglista till mig själv: Froot Loops, pumpapajsfyllning, måttbägare (cups), och möjligtvis skor om jag hittar. Sedan är det bara "casual" från och med det.

Natti natti. Ska till massören imorgon och se vad han säger om ryggen.

And back again. Kind of.
Not alot done today, but thats the kind of thing you expect when waiting for a job. Sure, you're thinking "You have to go out and sell yourself for it to work". Correct, to a point. But for a month, I was selling myself, and before the Florida-vacation, I sold myself for another two months. I'm waiting for an opening where my boss will need the extra assistance on the department, and then we'll see. It might take me a while to get a job there, but there IS an opening, that I will try to make use of.

Enough of that. I've had alot of mail today. An appointment with the dentist (yuck), a new IKEA-catalogue, and an envelope from the patient insurance company. They have now registered my application, and now they wanted an authorization for retrieving my journal, surgery documents and x-ray images, and I have absolutely no problem with that. After a simple signature, I took the dogs for a walk while going to the mailbox to post it.

Then I called my brother's spouse to ask her how her meeting went. Everything had gone good. I'm happy to know that she got a little bit more progress done today, because every step counts in this process.

I'm hoping my paycheck drops in soon. I've paid for my bills, with the money I had from my rounds and the insurance company through the employment services, and I'm just waiting for the paycheck from the summer job.  Plan is that as soon as it comes into my account, I'll be going to Malmo, be it whether thursday or friday. Hopefully thursday because then I can peek around the festival as well.

A bit of a shopping list to myself: Froot Loops, pumpkin pie filling, measuring cup, and possibly shoes if I can find some. After that, it's just casual shopping that's on the schedule.

Nightynight. Tomorrow I'll be going to the masseur again and we'll see what he says about my back this time.

Återhämtning / Recovery

Hejhej. Dags för ännu ett sent meddelande.
Jag håller inte andan (pun intended) om att jag är frisk i bronkerna än, men dagen har gått exceptionellt bra, trots cykelrunda.
Nu under kvällen så gick jag in på min banks hemsida och tänkte att jag kunde betala räkningar. Dels CSN-skuld och Apotekets räkning. Visst, jag får väl bara ett par hundringar kvar i plånboken, men jag tror att jag kan hålla mig till torsdag då det är lönedag. :D
I varje fall, planen är att åka till Malmö efter jag fått lönen. Uppenbarligen så ska det inte finnas så mycket att göra förutom maten och musiken på festivalen, och det är ju inte det jag åker iväg för. Därför kommer jag att försöka gå runt (eller igenom) hela eventet. Nej, då håller jag fortfarande på min kurs att gå in på Gray's American Store, sedan kanske ner vid Sci-Fi bokhandeln och mööjligtvis mer (funderar på att leta upp en skoaffär och hitta ett par finskor som jag faktiskt kan använda med mina klänningar). Ska försöka vara restriktiv, men hela rundan går ut på att belöna mig själv.

I varje fall, nu ska jag lägga mig, och se vad morgondagen kommer med.

Hihi. Time for another late message.
I'm not holding my breath (pun intended) about my bronchi being clear of the virus, but the day's been going exceptionally well, despite biking rounds.
Now during the evening I went to my banks website and figured I'd pay some bills. Part of it went to my pharmacy bill and the other part went to paying back my study loan. Sure I only have chumpchange left in my wallet, but I think I'll last until thursday when it's payday. :D
In either case, the plan is to go to Malmö after getting my pay.Obviously there's not supposed to be much more than the music and the food at the festival, and that's not why I'm going there. That's why I'll be trying to bypass (or just walk through) most of the whole event. Nope, I'm staying on course to go to Gray's American Store, and go to the Sci-Fi bookstore, and pooosssibly more (I'm considering looking up a shoestore to see if I can't find some nice shoes to wear with my dresses and not just my Converse from my vacation..)
I'm gonna try and restrain myself, but we'll see. The whole point is to give myself a pat on the back.

Either way, hitting the hay and seeing what tomorrow brings. :D

Lite seg / A little slow

Gonatt, allihop. Har varit en helt vanlig dag för mig. Förutom att jag fortfarande har hostan, och dessutom börjar känna av medicinerna jag tar. Ibland när det blir riktigt tungt att andas så får man ju en känsla av panik, och därför har jag tagit mer av astmamedicinerna. Inte nödvändigt att jag känt någon positiv effekt, men jag börjar känna av de vanliga biverkningarna av för många doser.

Det är ju inte som jag vill ta så mycket, och det är inget jag kan hjälpa.

Igår så fick jag tillbaks mina vanliga slingor, det känns skönt att se ut som sig själv igen. Jag funderar så smått på att försöka växa ut håret och kanske göra en permanentning i håret. Fast jag frågar er först, om ni läser: Vilken hårstil skulle ni som mest vilja se på mig? Och snälla, var ärliga.

Ska snart lägga mig, jag känner hur bröstet börjar knipa ihop. Har lärt mig att det hjälper att ligga ner och försöka sakta ner andningen, men saktar man ner andningen så mycket som det går så händer det bara en sak- Man somnar. Helt naturligt. Natti.

Goodnight, everyone. It's been a regular day for me. Except that I still have that cough, and that I'm just now starting to feel the effects of the medicines that I use. Sometimes when it becomes really heavy to breathe, you get a sense of panic, and that's why I've been taking more of my asthma medications. Not necessarily because I've felt a positive effect, but I'm starting to feel the usual side effects from taking too many doses.

It's not that I want to take so mych, and it's not something I can help in this case.

Yesterday I got my regular highlights back, and it feels good to look like yourself again. I'm considering growing my hair out and maybe get some perms. But I'll ask you first, for those who read: What kind of hairstyle would you want to see me in? And please, be honest about it.

Gonna go to bed in a moment, I'm feeling my chest starts clamping up. I've learnt that it helps laying down and slowing down your breathing, but if you slow it down as much as possible, there's only one thing that happens- You fall asleep. Completely natural. Nightie.

Kortkort idag/ Shortshort today

Go'natt allesammans. Har varit en rätt så intressant dag idag, med mycket att göra.

Idag skulle som sagt jag o brorsans sambo iväg till AF efter vi ätit på kinarestaurang och det var inga problem. Men jag är så glad att jag har hjälpt henne få bollen i rullning, och stolt över hur mycket vi fick gjort idag.

Hon berättade att hon hade lite ångest (över flera försök innan som jag inte kommer att gå in på detalj om) över allt det här, men efter hand så slappnade hon av helt enkelt och det gjorde arbetet lite snabbare och mer detaljerat.


Vi ordnade hennes CV på AF:s hemsida, samt registrerade in henne ordentligt, plus att hon har nu fått en tid till handläggare nästa vecka. Där är ett par småsaker som jag sagt till henne att hon kan göra så länge under tiden, så hon har något att hålla på med, men det är nog det första steget som är det svåraste av alla.

Imorgon är det dags för frissan, ska bli roligt det också. Dessutom så får jag också lite hålligång och inte är uttråkad hela tiden. Just att vara uttråkad gör mig trött och leder till att jag sover mer. Låter som att jag är lat, men det är bara en följdsak som kommer av att inte göra så mycket.

I varje fall, nattinatti, så återkommer jag imorgon, förhoppningsvis med något roligt att berätta.

Goodnight everyone. Been an interesting day today, with plenty of things to do.

Today, me and my brother's spouse were going to the employment services after paying a visit to a chinese restaurant, and there was no real trouble. But I'm so happy to have helped her to get the ball in motion, and proud of how much we got done today.

She had told me she had a bit of anxiety (over several attempted tries before, which I will not go into further), about all of this, but after a while she started to relax and it made it go so much faster.

We got her resumé on the employment services' website sorted, and we registered her into the database, and to top it off, she got an appointment with a handler next week. There are a few small things that I've told her she can do in the meantime, so there's something for her to do, but it is probably the first step that is the hardest one of all to take.

Tomorrow it's time for a haircut, going to be fun that too. At the same time, I get an opportunity to keep things up and not be bored all the time. The whole thing with being bored is that it makes me tired and thus leads to me sleeping more. It sounds like I'm lazy, but it's just a consequence of not having many things to do.

Either way, nightnight, and I'll be back tomorrow, hopefully with something fun to tell you all.

Börjar må bättre / Starting to feel better

Go'kväll. Jag måste med illa dolt äckel medge att Mollipect faktiskt fungerar för mig.

Jag tog den två gånger igår, men under eftermiddagen blev det alldeles för tungt för mig att andas. Så idag så har jag tagit den tre gånger, och det känns så mycket bättre. Jag har lärt mig att jag kan kombinera den med Bricanyl också för en ökad vidgande effekt. Men förhoppningsvis så ska viruset försvinna snart för att jag vill inte ha det här. Det känns precis som om man har dålig uthållighet, fast man egentligen vet att man är mycket bättre. Något i still med att man hela tiden är på gränsen att få ett riktigt ordentligt astmaanfall, men som aldrig kommer fram.

Idag har jag gjort något jag inte gjort på länge. Iom Naruto-spelet jag lånat så har jag gett mig på animen igen när jag väl läst in mig lite. Det verkar ju som om att de kommit rätt så mycket längre i historien, och det känns som jag börjar missa saker. Jag är ju egentligen inte den typen av person som sitter och vänta vecka ut och vecka in för ett avsnitt eller så, så jag lägger helt enkelt ner det tills det känns som att det gått en lämpligt lång period. Och jag tror faktiskt att en 150 avsnitt eller så kan vara tillräckligt för mig att börja titta på igen. Men om jag ska vara ärlig så tycker jag fortfarande att första avsnittet är ett av de bästa, utan tvivel.

Jag var också hos en massör som är tillgänglig inom jobbet, och har fått min rygg/nacke helt justerad. Låter lite brutalt att få allt knäckt in i sin ordentliga plats, och jag vet att många, otroligt många ogillar att gå med på det. Men iom att dålig rygg/skolios går inom familjen så är det en lättnad att veta att man inte alltid behöver ha ont i ryggen, och dessutom få hjälp att få allt på plats så gott det går.
Efter det så cyklade jag inom CrapDonalds, tänkte att jag fick ha mat. Har haft en bestämd brist på aptit, och tänkte att det var väl lika bra att sticka dit och köpa lite sånt som jag vet jag tycker är gott. (Även om det inte är hälsosamt). Killen bakom kassan packade ihop det i en papperskasse, och jag såg väl inget problem med det förräns jag kom ut ur restaurangen. Spöregn. Småsprang till cykeln, la kassen i korgen, också tog jag av mig min munkjacka och lade den över. Man smälter ju inte av lite vatten, och jag ville verkligen få ätit ordentligt så det blev som det blev. Delvis vill jag väl också bli ordentligt sjuk istället för det här halvmesiga stadiet jag är i just nu. Så himla irriterande.

Imorgon så ska jag och brorsans sambo till AF och se om vi kan få lite jobb gjort, och försöka lägga ut en typ av plan åt henne. Just jag kan inte göra något sånt, men jag kan ju fråga de som är där om hjälp. Och så tänker väl ni "Varför gör hon det inte själv? Det gör alla andra." Men det är ju faktiskt en annorlunda sak om du inte är helt hundra på det du säger på ett språk som inte är ditt förstaspråk är rätt, dessutom så kan det ju vara lite ledsamt att gå dit, sitta och försöka pussla ihop saker själv, och ha problem med språket. Jag vet ju att hade jag haft en kompis som jag känt, i min ålder, i min situation, så hade jag definitivt gått med henne/honom till AF, så hade man inte varit ensam. Men nu när jag inte hade den säkerheten när jag själv gick dit så betyder det inte att jag inte kan göra det för en familjemedlem.
Hon ska dessutom bjuda mig på kinesisk restaurang, och det kan jag ju inte tacka nej till.

Nej, nu får jag väl snart lägga mig innan medicinen upphör att gälla. xD



Good evenin'. I have to with badly concealed disgust admit that the medicine Mollipect actually helps.

I took two doses yesterday, but it became so heavy during the afternoon that I decided to go with three today. And my god, what a difference. I have also learned that I can combine it with my asthma medicine Bricanyl for an added widening effect. But hopefully the virus will go away soon because I really don't want this to go on. It feels just like when you have terrible stamina, although you know with yourself that you've been working your ass off. Or even better, something in the style of being near the edge of having an asthma attack, but never errupting.

Today I did something I've not done in a long time. Since I borrowed that Naruto game I thought it would be appropriate to see if it would be worth watching again. I read up some, and it seems like it has proceeded alot more than I had expected, so I've started watching the anime again. I'm not really the person to be sitting week in and out, waiting for the next episode to come. I'd rather just drop it for an appropriate amount of time and then get back to it at a later date. And I do think that about 150 episodes is a plenty amount to keep me busy. But to be perfectly honest, I still find that the first episode is one of the best, no doubt.

I was at a masseur as well that is available through work, and got my back and neck properly adjusted. It sounds very brutal to have everything popped back into their proper place, and I know that many, many, do not like to agree on these sort of things. But considering I have a bad back/scoliosis, something that runs in the family, it's a true relief to know that it doesn't always have to hurt, and to top it off, have some help adjusting everything.

After that, I went to CrapDonalds, thinking I should have some sort of food today. I've had a distinct lack of appetite, and I figured I might as well get some food that I know I think is alright (albeit not healthy). The cashier packed it into a papperbag, and I didn't see any problem with that..Not until I came out of the restaurant. Pouring rain. Ran over to the bike, put the bag in the basket, and took off my sweatshirt and put it ontop. You don't melt from a bit of water, and I really wanted to have something proper to eat. I guess I partially also want to get really sick instead of this half-sissy state I'm in. It pisses me off.

Tomorrow I will be going with my brother's spouse to the employment services office and see if we can't get some work done, and see if we can't formulate a plan for her. I know I can't do it, but I can always ask the people available there. And I'm guessing you're thinking "Why doesn't she do it herself? Everyone else has to." But it's a different thing if you're not completely certain of what you say in a language that isn't your first, and it can also be a little bit saddening to go there, sit down, and try to think of things yourself, and the language problem. I know that if I had had a friend to go with, in my age, situation and time, I would've definitely gone with him/her, as to not be alone. But now that I didn't have that security when I went there, doesn't mean I can't extend the help to a family member.

She's also buying me chinese food, and I can't say no.

Nah, I guess it's time for me to go to bed before the medicine wears off. xD

Oro oro oro / Worry worry worry

Ja, då var det dags igen. Ännu ett blogginlägg, fyy vad jag håller på.

Idag så gick jag upp tidigt och ringde in till vårdcentralen och fick en tid. Läkaren jag kom till kollade min andning, tittade mig i halsen. Knappt någon rodnad eller irritation, men hon tyckte att det var värt att ta tester ändå. Då gick jag bort till labbet, tog CRP, temperatur samt halsprov. Temperaturen var normal (37.3), halsprovet visade inget, och CRP:et var normalt (9) (Ju högre värde man har, är ett tecken på infektion orsakat av bakterier.)

Dock var det problem att ta CRP:et. Labbsköterskan stack mig en gång, så fick jag gå iväg och sätta mig att vänta på läkaren. Snart kom hon till mig o sa att maskinen ville inte och vi fick göra om det igen. Ut i korridoren igen, sätta mig. Snart därpå gick hon förbi mig o snacka med läkaren. Maskinen ville fortfarande inte funka, men det var fortfarande värt att ta ett nytt prov. Så jag blev stucken tre gånger. Två första var helt okej, men den sista måste ha träffat en nervände eller så, för att det ömmar otroligt mycket.

Men läkaren ville inte släppa mig utan att faktiskt hjälpa mig. Hon misstänkte att det kan vara ett virus i bronkerna istället för bakterier, och tyckte att om jag dubblade dosen Pulmicort (kortison-medel som används av astmatiker) så skulle det hjälpa. Hålla det i ungefär två veckor tills allt är stabilt. Sedan så skrev hon ut en hostmedicin som heter Mollipect (jag var inte heller säker på vad det var).

Det visade sig att Mollipect är Bromhexin ihop med en annan medicin som ska verka luftrörsvidgande. Sticker till apoteket, ska hämta ut medicin, och även om medicinen var receptbelagd så ville de att jag skulle betala i kassan. Om ni inte förstår vad jag menar så har jag ju faktiskt månatlig delbetalning på nästan alla mediciner jag har, och hade hoppats att det kunde gå på det. Men icke sa nicke. Vetefan hur deras system funkar egentligen.

Jaja, det blev att cykla hem, äta frukost (för att jag varit så orolig), och sedan bege sig tillbaks till apoteket. Fast jag plockade andra väsentliga saker också. Handkräm, interdental gel, ansiktstvätt, lypsyl, Bisolvon i tablettform, samt jag tog ut mer av min astmamedicin (jag skulle snart få slut på den ändå).

Sen efter det så har jag för det mesta legat i sängen och tagit det lugnt. Jag har märkt att det känns inte så tungt när jag ligger och sover. Men jag har sovit väldigt lätt också, vilket inte...Brukar vara mitt fall. I varje fall så sa läkaren till mig att återkomma om jag började få feber, och indikationer på att där skulle vara bakterier vid bronkerna, för då skulle jag få dubbelt upp.

Jag testade den dära medicinen också..För någon anledning så har de blandat i blodapelsinessens med pepparmyntsessens och menthol. Vad i helskotta? De VILL att det ska smaka äckligt?! För det var verkligen äckligt...Var på väg att klökas ;_;

Jaja, nu ska jag sussa. Imorgon så ska jag kanske iväg till Arbetsförmedlingen med brorsans sambo för att hjälpa henne. Däremot blev jag lite förvånad över en sak som min pappa sa till mig när han kom hem innan. Min chef hade frågat honom om jag hade bakat bullar. "Ja, hon bakade muffins i fredags..Hurså?" "Skulle jag kunna få en?" "Visst. Tar med mig imorgon." Amen loool. xD Skulle vara roligt att få jobb bara för mina skills på muffins...Typ.

And here we are again. Time for another post. Geeze, how I'm going at it!

Today I went up early to call the clinic to book a time. I actually got there early. The doctor I got to checked my breathing, checked my throat, but there was hardly any sort of redness or irritation. She thought it would be worth to doublecheck however, and sent me off to the laboratory for CRP, temperature and a throat swab. Temperature was normal (37.3 Centigrade), throat swab didn't show anything and the CRP was normal (9). (The higher the value, the bigger the sign of a bacterial infection.)

However there was a problem with taking the CRP. The labnurse took my blood one round, then I got to sit in the hall to wait for the doctor. Soon after, she got back saying that the machine didn't want to cooperate so she had to take another test. Another prick. Then off to the corridor again. After that, the labnurse went to speak with the doctor, and then she said they'd have to take another one because the machine REALLY didn't want to work. Third prick, but the two first seemed to not cause a reaction. The third one however, must've hit a nervend because it got so sore.

The doctor didn't want to let me go without actually helping me though, and she told me she might be suspecting a virus in the bronchi rather than a bacterial infection. She thought that if I double the dose of Pulmicort (a cortisone-medicine used by asthmatics, and also me), I should help it. I am to keep this for about two weeks until everything's stable. She also prescribed me a cough medicine named Mollipect (I wasn't sure what it was either until just recently).

It turns out that Mollipect is like Bromhexin (Bromhexine in English, a common cough medicine to loosen up phleghm), with another medicine that will clear up and widen the bronchi to make it easier to breathe. Head off to the pharmacy to get the medicine, and even if it was prescribed, they wanted me to pay. See, if you don't understand me, I have a monthly bill to pay on nearly all of the medicines I have, and I'd hoped the same thing would go on the cough medicine. Nope. No f*cking clue on how their system works.

Oh well, I had to bike home, eat breakfast (because I'd been so worried), then head back to the pharmacy. But I did take other essential things too. Hand cream, interdental gel, face wash, lipbalm, and Bromhexine in tablet form, and also taken out more of my prescribed asthma medicine (I was going to run out soon either way).

After that I've pretty much been in my bed and taking it easy. I have noticed that it doesn't feel so heavy when I'm laying down and resting. But I have been sleeping very lightly too, which isn't...Usually something that occurs often to me. Either way, doctor told me to get back to her if I started to develop a fever and other bacterial infection indications. Because I'd be doubled up in trouble.

I tried that medicine too. For some reason they mixed blood orange essence with peppermint essence and menthol. What the hell? They WANT it to taste bad?! Because it was really gross...I was on the verge of throwing up. ;_;

Either way, I'm gonna go to sleep now. Tomorrow I might just go to the employment services office with my brother's spouse to help her. I was surprised over one thing though. My dad told me something when he got home that my boss (that I had now while I was doing summerwork) had asked him if I'd been baking. "Yeah, she made cupmuffins (MY NEW WORD: Concept of a cupcake, size of a muffin!) last friday...Why?" "Could I have one?" "Sure, I'll bring it tomorrow." Loool. xD It would be hilarious if I got a job because of my baking skills though.

Min hals... / My throat... >:

God kväll allesammans!  Rundan gick bra idag, men jag blev så illa tvungen att cykla lugnt och långsamt för att jag är rädd att förstöra min hals ännu mer. Iom att min astma medicin inte har hjälpt under de senaste två veckorna, så har jag väl inte riktigt märkt det mycket, men nu när jag hade haft sällskap, så höll jag som sagt på att tappa rösten hela tiden. Ska upp tidigt, ringa vårdcentralen och försöka få en tid. Jag har en viss misstanke om att det kan vara bronkit, och är det det, så kan det minsta lilla överansträngning trigga det, och då får jag sitta med en särskild inhalator på vårdcentralen ändå, suck.

Spelade inte så mycket FF 13 idag. Tog mig väl igenom Palamecia en bit, men jag blev så irriterad av sirenljudet att jag slutade spela och tittade bara lite på tv. Och sen så testade jag Naruto-spelet som jag lånade. Faktiskt rätt så intressant när man väl lärt sig vad man ska göra. :D Tacka gud för de Japanska rösterna också.

Gonatt... Hoppas att regnet snart slutar.. Suck.

Good night everyone! My rounds went well, although I was forced to bike calmly and slowly in order to not trigger anything bad with my throat. With the current situation, not feeling the effects of my asthma medicine relieving my throat and then getting worse to the point of near loss of voice when I had company over worries me. It's made me suspect I might be getting bronchitus again, and that's why I need to get to the clinic tomorrow. If I put some sort of stress on my throat, I might still be going there, to sit with a special inhaler either way.

Didn't play alot on FF 13 today. Pretty much just got through a bit on the Palamecia. Though I got so irritated by the sounds of those sirens, I'd just about saved, turned off, and then watched some TV afterwards. I did however try the Naruto game that I borrowed. It was actually very interesting, and even better again with the Japanese voiceacting.

Either way, goodnight. Sigh, I'm hoping the rain will stop soon...

Det var roligt / That was fun

God kväll/natt! Inte mycket har hänt. Som sagt, Björn kom förbi igår och spenderade natten här. Vi satt säkert uppe till strax efter tre på natten, och bara spela spel. (Mestadels jag som failade på Uncharted 2). Men annars så har det varit jätteroligt, faktiskt.

Efter att han åkte hem idag så tog jag en liten lur eftersom föräldrarna skulle titta på en himla massa filmer, och eftersom jag kom upp tidigt (tidigare än vanligt, rättare sagt), så tyckte jag att jag kunde få igen lite energi.

Familjeträffen gick bra, jag har kommit överens med brorsans sambo att jag ska hjälpa henne ta sig till Arbetsförmedlingen eftersom min egen bror inte har något sådant tålamod. Känner mig lite gladare nu när jag har sagt till henne att jag har varit på väg att fråga henne ett antal gånger, men att jag trott det var ett känsligt ämne, och att hon faktiskt tyckte att det var bra om jag skulle kunna hjälpa. Jag är alltid glad att kunna hjälpa någon, egentligen.

Muffinsen gick hem, och blev ännu mäktigare med Betty Crocker-frostingen jag hade på. Tog inga foton på dessa eftersom jag inte gick in så avancerat i dekorationen där. Ser de fortfarande bra ut imorgon så kan jag ta lite foton.

Nu ikväll så tog jag mig iaf förbi Nautilus och in i Palamecia, och har försökt att uppgradera mina vapen. Däremot så är jag så mycket nybörjare på det så att jag gjorde en extra savefile innan jag uppgraderade så om jag skulle behöva kan jag gå tillbaks innan Brynhildr-fighten och göra om lite.

Imorgon så är det i princip bara min reklamrunda som ska göras och det tar ju inte lång tid alls. Problemet är ju att nu när jag har haft besök så börjar min hals bli värre och värre. Har känt det sen jag höll på med jobb att min hals har känts konstig och att min astmamedicin inte hjälper som den ska, men att det inte känts som att jag kunnat göra något. Nu gick det så långt så att jag höll på att tappa rösten, och jag börjar tro att det är dags att gå till Vårdcentralen. Vet inte när det är rimligt dock. Denna kommande veckan kanske? Vad tycks?

Jaja, nu ska jag lägga mig eftersom jag har haft så roligt och jag vill avsluta när jag är på gott humör. Dessutom så kanske jag ska sätta mig och spela Naruto Shippuuden imorgon, eftersom jag fick låna den av Björn, hihi. :D

Goood night everyone! Not been much going on. As I mentioned earlier, my friend Kuma came to visit me yesterday and spent the night here. We were probably up to just past 3, playing games. (Mostly me failing at Uncharted 2). Other than the inevitable deaths, I've had a very good time.

After he went home earlier today, I decided to take a nap because my parents hijacked the room, and just wait until they were done to go back and play some more. Also I needed to regain my energy because I'd gotten up earlier than usual.

Family meeting went very well, if I do say so myself. I've now talked to my brother's spouse about me helping her go to the Employment services office to see if I can help her with things, that apparently my brother can't do because he doesn't have the patience for it. I'm actually a bit happier now that I know I can help her with that. Because I'd been afraid to ask her about it, because I thought it was a touchy subject. I'm just really happy to be able to help at all really.

Cupcakes hit home, and became even mightier with the Betty Crocker-frosting I put on them. No photos taken because I didn't do particularly much with the decorating. If they still look good tomorrow I might take a photo or two.

Well, tonight I atleast got past Nautilus and into the Palamecia in FF 13. I've been trying to read up and upgrade some of my weapons. But because I'm such a newbie at it, I made an extra savefile before I started and one after, so if I did something wrong and I have to go back, I've got a savefile just before the Brynhildr battle to go by.

Tomorrow it's pretty much just my regular rounds to do. Even that won't take long. There's a problem though, and that's that my throat's been getting gradually worse. I started feeling it while I was working that my asthma medicines were working less and less, and since I was talking so much and laughing, I nearly lost my voice last night. It hasn't really felt like something I could do something about, but maybe it's time for me to go to the clinic about it, eh? I don't know when's a good time though. Should I do it this coming week? Whatcha think?

Either way, I'm gonna hit the hay, because I've had so much fun and I just want to end while it's still on a high note. Besides, I might just sit down with the Naruto Shippuuden game tomorrow that Kuma lent me. Hihi. :D

Lite sent, men ändå! / A bit late, but either way!

Goood kväll/natt allesammans! Det känns som jag har gjort absolut ingenting idag. Och det stämmer väl egentligen. Jag har fått packat undan allting som skulle packas ner i lådor och har gjort området snyggt. Nu måste jag bara liksom städa upp överallt annars, vilket jag kommer att bli tvungen att göra lite ikväll och en del imorgon. Positivt är ju att reklamen är färdigsorterad och bladad så jag slipper ju det fram till söndag.

Men större delen av dagen så erkänner jag att jag fortsatte i FF XIII. Målet var att ta sig förbi Gapra Whitewood, men jag fortsatte bara rakt in i Sunleth Waterscape och in i Palompolum. Jag är inte riktigt färdig där men det börjar hopa sig i plotten nu. Jag har redan sett det mesta, men det är fortfarande en speciell känsla att spela det själv. Det jag inte trodde var att jag redan var på kapitel 7. Herrejösses vad det går snabbt alltså.

Imorgon ska jag ha besök (yaaay :D), av min käre vän Björn, och vi ska sitta och ha allmänt roligt nu när jag äntligen har en ps3:a. Jag är inte säker på att det blir något blogginlägg imorgon pga detta, men det kan också hända att jag gör det tidigare.

Morsan ville också att jag skulle baka något till familjeträffen i helgen, och föreslog att jag gjorde cupcakes igen, men hon gillar ju inte choklad och jag vet inte om jag borde göra en sådan omgång eller om jag borde välja någon annan smak...?

Goooood evening/night everyone! It feels like I've been doing absolutely nothing today. And I guess it is the correct term for it. I've gotten some of my stuff crowding up my room packed down into boxes and gotten some of my room neat. Now I just need to clean the rest of it, which I will have to do just now before I go to bed and some tomorrow as well. A positive thing is that the commercial that arrived today is all sorted and ready for my sunday rounds, so I won't have to worry.

But I have to admit, for the greater part of the day I continued on in FF XIII. The goal was to get past Gapra Whitewood, but I just kept going into the Sunleth Waterscape and Palompolum. I'm not quite done in Palompolum but I'm getting close now. I've already seen most, if not all, but it's still a special feeling to just be able to play the game yourself for once. What I didn't think was that I was already on chapter 7. Good lord, it goes by fast.

Tomorrow I will be having a visitor (yaay :D), by my dear friend Björn (aka Kuma), and we will be sitting and having generally fun now that I finally have a PS3. I'm not quite sure I'll post anything tomorrow, because of this, but I might just post before he arrives as well so.

Mom asked me earlier this week to bake something for our family meeting on saturday, and suggested I did more of the cupcakes that I showed earlier in the blog, though with less frosting. But I know she's not a fan of chocolate and I don't know if I should make a similar batch or if I should pick another flavour.

Anmälningsblankett? Yay! / Applicationform? Yay!

Hejsaan allesammans! Jag fick idag anmälningsblanketten till patientförsäkringen. Vetandes om att det var samma blankett som jag spanat på så tog jag farsans laptop, gick in på deras hemsida och öppnade upp en ifyllningsbar pdf-version av blanketten. Då kunde jag lätt se till att texten var ren och snygg. Så ringde jag kuratorn igen och fick all information jag behövde. Jag ska försöka komma ihåg det datumet nu, 2004-11-23. Det var den dagen jag blev opererad på.

Så när jag fyllt i, skrivit ut, lagt i kuvertet så tog jag den lille hunden och gick på en promenad. Han är inte så kaxig när man går med bara honom, och jag fick honom till att sköta sig riktigt bra. En sak som jag tränar honom att göra är att söka efter ögonkontakt när man är ute och går med honom. Som att han frågar om han får gå snabbare eller inte. Dessutom så har han lärt sig en helt annan sak nu när jag haft gott om tid att leka med honom. Så när jag sitter ner med hans favoritleksak i knäet och säger till honom att "Är du inte snäll nu så!" Så börjar han morra, vifta på svansen och ge mig en puss. Då får han automatiskt leksaken :D

Men det var väl inte förrän efter min tupplur som jag kom på att FAN- jag hade ju inte skrivit under den dära anmälan. Jamen fan också ;_;. Då var det bara till att gå och skriva ut igen, SKRIVA PÅ, och sedan lägga i kuvert. Sedan blev jag väldigt lat och tog cykeln bort till postlådan. Jaja det får väl vara så idag. Morsan beskyllde mig för att "stressa" utan att fatta att jag alltid går på den hastigheten. Skillnaden mellan jobb och hemma? På jobb så tittar jag över sakerna åtminstone fem gånger innan jag släpper det. Här hemma? Knappt att man tittar på det en gång ju.... Får nog jämna ut de nummerna. Två på varje ställe, lol.

I varje fall. Jag bestämde att mina scores från Lake Bresha och fram tills där jag var i Vile Peaks var ALLDELES för dåliga så jag tog en annan savefile och gick tillbaks och gjorde om dem. Jag fick väl ett par fights som var lite mindre perfekta, men min timing har börjat lösa sig, plus så har jag börjat lära mig när jag ska byta Paradigms. Så jag fick arbetat mig tillbaks till Vile Peaks plus lite till. Imorgon så får vi se hur mycket jag får gjort, om något. Måste städa..Usch ;_; Får nog ta och packa ner lite saker nu innan jag lägger mig också. Tur att man är nattuggla.

Hoppas att ni har haft en bra dag, för min har varit lite knas!


Heelloo everyone! Today I got the applicationform for the patient insurance.
Knowing it was the same application that I'd been spying on the internet, I took dad's laptop and got the fill-in form version of the application form in pdf file. That way I could easily make sure that the text looked good. Then I called the counselor again and got all the information I needed. I will have to try and remember that date now, 2004-23-11. The day I had my first surgery.

So when I had filled it out, printed it, put it in the envelope I took the small doggie and went for a walk. He's not as cocky when he's alone walking with you, and I got him to behave really good. One thing I'm training him to do is to seek eye contact when you're having him for walk. Like he asks if he can walk faster or not. He's also learned something completely different thing since I've had time to play with him. If I sit down with his favourite toy in my lap I tell him that "If he isn't nice--!". It's at this point he growls, wags his tail and gives me a kiss. Automatic win for him.

But I guess it wasn't until my nap that I'd realized that DAMN- I'd forgotten to sign that bloody form! GODDAMNIT. ;_; So I just had to print it again, SIGN IT this time, and then put it in another envelope. Then I turned on my lazy streak and took the bike over to the mail box. I guess it's gotta be that way today. Mom accused me of stressing, without realizing that I always go at this speed. Difference between job and at home? At job, I atleast look things through five times, while at home? Hardly any. I guess I gotta even that number out. Two in each spot....

In any case. I decided that my scores from Lake Bresha and onwards to where I was were TOO bad for me to like, so I got another savefile, went back and redid it. I got into a few fights where the score were little less than perfect, but my timing has started to get better. I also have started to learn when to change Paradigms. So I got to work my way back to Vile Peaks and a little more. Tomorrow I'll have to see how much I get done, if any. I have to clean my rooms... Ew. ;_; I guess I get to pack some of my stuff away now before I go to bed. Good thing I'm a nightowl.

Hope you've had a good day, because mine's been a little funky!

Ingen tupplur? Vad i helskotta? / No nap? What the hell?

Go'kväll! Nytt meddelande idag igen. Ingen anmälningsblankett, tyvärr, men jag fick däremot mina spel.
Jag fick också ett brev från Arbetsförmedlingen med pappret så att jag kunde skriva in mig igen. Inte skickat det än, men det ska skickas när jag väl fått den andra blanketten och fyllt ut den.

Annars så satt jag bara och spelade lite LoL, lite Final Fantasy XIII (Jag är på Vile Peaks, woo. Men jag är inte så bra som jag hoppats, snyft ;_; Jag vill ha FEM STJÄRNOR FÖR TUSAN. INTE MINDRE ÄN FEM!). Men jag vet inte om jag ska hålla på som en galning med det spelet eller om jag ska testa någon av de andra som kan distrahera mig...
Får nog ställa den frågan i pollen. :D Haha, en perfekt chans!

Blev nyss färdig med mitt tittande av Amnesia: The Dark Descent. Nu tittar jag på DLC:n Justine...Hmmm. Börjar jag bli immun?


Good afternoon/night! A new message again today. No application form, sorry to say, but I did get my games. I also got a letter from the Employment Services office with the paper for me to fill out to be in the program again. I haven't sent it yet, but it will be sent when I've gotten the other form and filled that one out.

Either way, I was pretty much just spending my day playing LoL, a bit of FF XIII (Arrived at Vile Peaks, woo. But I'm getting increasingly worse. I WANT FIVE STARS, GODDAMNIT. NO LESS!) I don't know if I should keep playing it like crazy or try the other games that can be a possible distraction.
I should probably put that question in the poll. Perfect chance to try it out!

Just finished watching Amnesia: The Dark Descent. Currently watching the DLC: Justine... Hmm. Am I becoming immune?

Dags att slappna av....Kanske inte? / Time to relax....Maybe not?

Hej igen! Nu så sitter jag och äter lite hemmalagad mat. Så ingen anmälningsblankett, inga spel, ingenting idag. Men men! Jag väntar och hoppas att det kommer något imorgon!
Så istället nöjde jag mig med att rusa in till AF, skriva in mig igen, och sedan handla lite saker. Ska snart också sätta mig och skriva ett meddelande till min handledare för att få reda på hur jag ska göra om jag blir inringd till jobb akut. För att jag har fått ett nytt kort till portarna, samt att chefen tror att jag kommer att behövas snart igen, YAY!

Jag ska berätta lite kort o gott om vad som hände i fredags natt. Under eftermiddagen så stod jag och bakade muffins, för att de andra jag bakat inte blev bra alls. Spenderade i princip min vakna tid fram tills jag skulle åka med att baka, dekorera och göra fint. Och när jag kommer till jobb så verkar hela avdelningen öde. Som tur var så var det inte fallet utan de hade bara tagit lite frisk luft. Men min mjölk hade blivit dålig vilket gjorde att jag inte kunde ha te..
Och så råkade jag tappa mitt kort, och det sprack på mitten i princip. Jaha, då skulle jag inte komma ut samma väg som jag kom in i varje fall. Så jag sprang iväg och hämtade min cykel, ställde den på avdelningen, så skulle jag gå ut ett annat håll när jag väl slutade, och därför slippa springa runt.
Sedan vid 4-tiden tyckte jag att man kunde bjuda på muffinsen... Men det visade sig att det bara var jag, och min instruktör som var intresserade av att ha något gott att äta. Den ena visste ju inte riktigt vad det skulle smaka och backade ur, och den andres ursäkt var att hon hade smakat sin dotters (hård kritik...) och sagt "Usch nej tack!". Det gjorde mig väl mest ledsen eftersom jag suttit i så lång tid och dekorerat och velat visa att jag kan.
Förutom det så försökte jag trycka varm choklad ur kaffemaskinen...Och fick kaffe. Ni som känner mig vet att jag dricker absolut inte kaffe, det är alldeles för bittert för mig. Men allt det här blandades ihop i en liten klump i min hals, och jag blev bara mer och mer deprimerad. Innan jag stuckit så hade jag dessutom tagit smärtstillande, vilket visade sig sen inte bet på min smärta..
Ingen bra natt, och när jag väl lade mig på morgonen, och fick sova så var det bra, men när jag vaknade igen så var det en sådan typisk "Jag vill inte gå upp"-dag.

Hello again! So now I'm here, eating a homecooked meal. No application form, no games, nothing. Buuut! I'll be waiting and hoping something comes around tomorrow!
So instead I settled with going to the Employment Services office and writing myself back into the program, and shopped a bit. Soon I will be writing my mentor a message for how to deal if I get called to work urgently. Also, I got a new gatecard, as well as my boss believing she needs me again! YAY!

Let me tell you shortly about what happened friday night. During the afternoon I was baking cupcakes, because the other ones I had made didn't turn out good. I practically spent all of my waking time until I left for work with the baking, and decorating, and make it look pretty. And when I get to the department at work, the whole place looks deserted. Thankfully that was not the case and they had just gone out for fresh air. Though my milk had gone bad which effectively put me off my dear tea...

And to top it off, I dropped my gatecard, and it fucking cracked down the middle. Well, that effectively told me I wouldn't be leaving the way I came in. So I took off, got my bike, brought it into the department so that I could bring it with me on the way out, and not have to run around.

At around 4 I thought it would be a good time to share the cupcakes during breaktime. But it turned out to be only me and my instructor being remotely interested in trying them out. One of the other workers didn't know if she dared to taste, and the other one's excuse was that she had tasted her daughter's cupcakes (Wow, harsh critique...) and told me "Ew, no thanks!" And I suppose that made me sad the most because I'd been taking all of my free time to make them, to show them what I can do.

Except for that, I tried to get hot cocoa from the coffee machine, and instead...I got coffee. Now anyone that remotely knows me knows I absolutely don't drink coffee. It is too bitter for me. In the end, all of these things ball up into a knot in the pit of my stomach, and I got more and more depressed. Before leaving for work I had also taken pain medication, which proved ineffective against my pains...

Not a good night, and when I'd finally gone home and slept, I woke up to a typical "I don't wanna get out of bed"-day.

 Dessa är de jag tog med mig.   // These are the ones I brought with me.

Dessa fick bli hemma med föräldrarna. // And these got to stay home with my parents.

Godmorgon. Eller något. / Good morning. Or something.

Hej allesammans! Då har jag nyss gått upp. Det kan verka som att det är alldeles för sent, men jag jobbade ju fredag natt-lördag morgon, och sedan har jag handskats med reklamutdelning sen dess så nu är min chans att slappna av.
Idag ska jag till Arbetsförmedlingen och skriva in mig i ungdomsgarantin igen nu när sommarjobbet är över.
Men innan jag cyklar dit så väntar jag på posten för det mesta, min blankett eller mina spel borde komma idag (troligen blanketten mest).
Sen så är det bara alldagliga saker som ska göras därefter. Badrummet ska städas, hunden ska badas, och jag ska börja städa rummet för trevligt sällskap den kommande helgen. Jag ska skriva lite senare idag (när allt har lugnat sig), om min sista natt på jobb, vilket kom att bli en frustrerande natt för en perfektionist som jag.

Hi everybody! Just got out of bed now, and it may seem like it's way too late (Swedish time atleast), but I did work friday night-saturday morning, and I was dealing with my commercial rounds since then. Only now is my chance to relax.
Today I will be going to The Employment Services Office to resign myself for the Youth's Guarantee Program now that my summerjob is out. But before I go there, I'm waiting for the mail. Either the form or my games will come, but the bigger chance is the form.
After that, it's just casual things. Cleaning the bathroom, bathing the dog, and start cleaning my room to prepare for lovely company this coming weekend. I will be posting again later today (when things have settled down), about my last night at work, which turned out to be a frustrating night for a perfectionist like me.

Introduktion/Introduction

Svenska:
Hejsan! Detta är min nya blogg, som jag ska försöka hålla i så länge som jag kan hålla saker intressanta.
Jag ska försöka introducera mig själv ordentligt nu och förklara vad jag menar med vissa saker.
En del till varför jag ville göra denna bloggen är för folk att få reda på vad som har hänt med mig och om jag kommer att klara mig i framtiden.

Anledningen till just detta är att när jag gick i sjuan så fick jag ett erbjudande från mina ortopedläkare. Jag hade fötts med olika långa ben, och var därför tvungen att använda specialiserade skor, och bestämde mig för att gå med på operationen, som i detta fallet var en benförlängning. Strax innan första terminen av åttan var avslutad så lade jag mig under kniven.

Metallramen som jag hade på benet sedan kunde man skruva på tre stycken skruvar, och de skulle skruvas på två klick, två gånger om dagen. Men det var ju inte allt. När den själva smärtsamma förlängningen var färdig så blev jag tvungen att ha den på mig ännu längre pga mitt ben som inte ville läka.

Efter ett tag beslutades det att jag skulle ta bort ställningen, som var stor och tyngde ner mig, och istället skruva fast en metallplatta som skulle stödja och hålla det stadigt tills det var läkt.

Sedan togs metallplattan ut, men det tog nog totalt två år innan frakturen var helt läkt. Men efter plattan blivit inopererad så hände något oväntat. När jag hade ställningen så drabbades jag av hypersensitivitet i benet, men jag hade inte längre någon rörelseförmåga i foten. När metallplattan kom in så försvann hypersensitiviteten, visst, tillsammans med resten av min känsel från knäet och ner.

Det togs tester med elchock och nålar, men det fanns ingen förklaring till varför detta hände. Det enda som kunde sägas var att "Känseln kommer tillbaka. Det kommer att ta lång tid, men den ska komma tillbaka." (Det har gått ungefär fem år sedan det hände, och känseln är fortfarande inte återställd.)

Med droppfot, och ingen känsel i foten så började jag få hjälp av det ortopedekniska laboratoriet. Det började med en väldigt stor och klumpig skena som skulle hjälpa mig att gå så att jag slapp kryckorna.
Och när situationen blev lite bättre, så opererades metallplattan ut, och samtidigt så försökte läkarna att ta bort lite utav den gigantiska mängd ärrvävnad jag har. Sedan så fick jag en ny skena som skulle vara lättare att hantera och var som högst väldigt grundläggande, men den var i kolfiber och därför mycket lättare.

Det låter som historien börjar komma till ett slut men det är långt ifrån slut, även idag. Snart därpå började man se ett problem med hur jag gick. I och med att jag inte har någon fysisk kontroll över min fot så började foten vrida sig inåt, och jag gick väldigt underligt. Det bestämdes att göra en datortomografi, och inte förrän då kunde man se att min fotled inte var normalt formad. Istället för att vara kulformad för begränsad rörelse upp och ner, så var fotleden underligt formad, lite sned etc. En del av fotleden på ena sidan var för långt ner, och på andra sidan var den för kort, på något underligt vis.

Det bestämdes att någon åtgärd var tvungen att göras, men det gick ju inte att justera en redan dålig fotled. Därför så gjordes en operation på hälbenet, som skulle hjälpa att räta upp min fot. Därefter så fick jag en mer personaliserad och effektiv variant på min kolfiberskena, som också ska hålla min fot på plats, specifikt.
Detta är där jag är idag, med en skena som håller min fot på plats, med kronisk smärta i foten, samt klarar inte av att göra något vanligt slags arbete pga min särskilda situation, arbetslös, och undrar om det finns om det fanns något att göra åt min situation förutom allt jag redan försöker.

Det var då jag läste om det. Patientskadeförsäkringen. Det tog en stund för mig att bestämma mig, men med hjälp av mina vänner så bestämde jag att ta kontakt med min läkare och försöka få hjälp att göra något åt min situation. Jag pratade med min läkare, och han blev väldigt förvånad. För att han hade trott att en anmälan redan gjorts angående detta. Då tog han kontakt med ortopedkuratorn och hon har nu kontaktat mig.

Hon hade ringt LÖF och frågat om det skulle vara värt att skicka in en anmälan, och till min stora lycka så blev det ett ja. Så nu väntar jag på blanketten, så ska jag ringa henne, fylla ut den och skicka in den. Denna bloggen ska till del handla om just detta, för att jag känner att det är en berättelse som är värd att dela med andra, men också till del handla om de saker som jag gör på min fritid. Därbland bakning, virkning, broderi, och spela spel.
English:
Hello there! This is my new blog, that I will try to keep updated for as long as I can keep things interesting.
Let me try and introduce myself properly, and explain what I mean by some of these things. A part of why I'm wanting to make this blog is for people to know what has happened to me, and how I will fare in the future.

The reason for this particular thing is that when I was in the seventh grade of school, I was given an offer from my orthopedic doctors. I was born with my legs being of different lengths, and thus stunting me to the point where I needed to wear specialized shoes. This is why I decided to accept the offer, which meant to undergo a leg extension. Just before the first term of my eighth schoolyear had ended, I was under the knife.

The metalframe that I had on my leg had the capability of extending. It had three special screws that you were to turn two clicks, twice a day. This was not all though. When the actual painful extending was done, I was stuck with the frame longer than anticipated because my leg refused to heal.

After a while, it was decided to remove the frame because it was big and bulky, and weighed me down, to instead insert a metalplate that was attached to my bone so that the fracture could heal. The metalplate was removed later, but it still took a near total of two years before it was healed completely. But there had been an odd occurence when the plate was put in.

When I had the metalframe, I was struck with hypersensitivity in my leg, and at the same time, lost the ability to move my foot. When the metalframe was removed and the plate was put in, the hypersensitivity was removed, along with the rest of my sensitivity from the knee and down.

There were tests with electric shocks and needles, but there was no explanation as to why this happened. All they could say was that the sensitivity would come back, and hopefully with my mobility. It would take time, but it would return. (It has been about five years since then and it's still not quite there.)

With a droopfoot (in lack of a better term), no sensitivity in my foot, I got help from the orthopedic technical laboratory. It started with an excessively large brace that was going to help me let go of my crutches and walk normally. And when the situation started to become a bit better, the plate was taken out, along with the surgeons trying to take off some of the huge amount of scarred tissue I had in the area.

Then I was given a new, more simplistic and basic brace that would help me, but also being that much lighter, being carbon fiber. It sounds like this story might be coming to an end, but it's far from over. Even to this day, it's not.

Soon thereafter they noticed that my way of walking was not quite..Normal. Considering I had no physical control of my foot, and soon enough, my foot started turning inwards to accomodate my walking. That was when a CT-scan was taken to figure out what was going on. And not before then could they see that my foot joint was not properly shaped. Instead of a ball shaped joint, it seemed sort of crooked. On one side, the bone seemed to go down too far over the joint, and on the other, it seemed to be a bit too high.

It was decided that there was a need to do something about this, but there is nothing to do about an oddly, but badly shaped foot joint. That's why the surgery was directed at my heelbone. If they adjusted my heelbone, my foot could straighten up and help my situation. However, since the lack of physical control, there was a need for a new brace. Again, in carbon fiber, but it was more personalized than that. This variety was specifically designed to keep my foot in place and keep it from slipping back into "old habits".

This is where I stand today, with a brace to keep my foot steady, chronical pain in my foot, and also unable to do any sort of normal work labour, and unemployed. I was wondering if there wasn't anything I could do to help myself, anything at all except what I was already doing.

That's when I read about it. Patient injury insurance. There is no better term for me than the direct translation. In short, it means that if there is some injury on a patient after a medical procedure, there is an insurance that might cover it. (Does not include procedures that are aesthetic. It has to be for a medical cause, so to say.)
It took me a while to decide, but with some help from my friends, I finally decided to contact my orthopedic doctor, to try and help myself a bit.

When I finally talked to him, he was shocked that this hadn't been done earlier. He thought there was some sort of application already sent in about this. That's when he contacted the orthopedic counselor, who then has contacted me. She hurried to call the committee and asked them if there was a point in sending an application in, considering the circumstances. Gladly, it was a yes, and I am now waiting for the application papers. Then I shall call the counselor and we will with combined forces fill it out and send it in.

This blog will for some part be about this, because I feel it is a story worth being told, but also about the hobbies that I am able to do in my free time. Therein is baking, crocheting, embroidery and most of all, games.