Go'kväll. Jag måste med illa dolt äckel medge att Mollipect faktiskt fungerar för mig.
Jag tog den två gånger igår, men under eftermiddagen blev det alldeles för tungt för mig att andas. Så idag så har jag tagit den tre gånger, och det känns så mycket bättre. Jag har lärt mig att jag kan kombinera den med Bricanyl också för en ökad vidgande effekt. Men förhoppningsvis så ska viruset försvinna snart för att jag vill inte ha det här. Det känns precis som om man har dålig uthållighet, fast man egentligen vet att man är mycket bättre. Något i still med att man hela tiden är på gränsen att få ett riktigt ordentligt astmaanfall, men som aldrig kommer fram.
Idag har jag gjort något jag inte gjort på länge. Iom Naruto-spelet jag lånat så har jag gett mig på animen igen när jag väl läst in mig lite. Det verkar ju som om att de kommit rätt så mycket längre i historien, och det känns som jag börjar missa saker. Jag är ju egentligen inte den typen av person som sitter och vänta vecka ut och vecka in för ett avsnitt eller så, så jag lägger helt enkelt ner det tills det känns som att det gått en lämpligt lång period. Och jag tror faktiskt att en 150 avsnitt eller så kan vara tillräckligt för mig att börja titta på igen. Men om jag ska vara ärlig så tycker jag fortfarande att första avsnittet är ett av de bästa, utan tvivel.
Jag var också hos en massör som är tillgänglig inom jobbet, och har fått min rygg/nacke helt justerad. Låter lite brutalt att få allt knäckt in i sin ordentliga plats, och jag vet att många, otroligt många ogillar att gå med på det. Men iom att dålig rygg/skolios går inom familjen så är det en lättnad att veta att man inte alltid behöver ha ont i ryggen, och dessutom få hjälp att få allt på plats så gott det går.
Efter det så cyklade jag inom CrapDonalds, tänkte att jag fick ha mat. Har haft en bestämd brist på aptit, och tänkte att det var väl lika bra att sticka dit och köpa lite sånt som jag vet jag tycker är gott. (Även om det inte är hälsosamt). Killen bakom kassan packade ihop det i en papperskasse, och jag såg väl inget problem med det förräns jag kom ut ur restaurangen. Spöregn. Småsprang till cykeln, la kassen i korgen, också tog jag av mig min munkjacka och lade den över. Man smälter ju inte av lite vatten, och jag ville verkligen få ätit ordentligt så det blev som det blev. Delvis vill jag väl också bli ordentligt sjuk istället för det här halvmesiga stadiet jag är i just nu. Så himla irriterande.
Imorgon så ska jag och brorsans sambo till AF och se om vi kan få lite jobb gjort, och försöka lägga ut en typ av plan åt henne. Just jag kan inte göra något sånt, men jag kan ju fråga de som är där om hjälp. Och så tänker väl ni "Varför gör hon det inte själv? Det gör alla andra." Men det är ju faktiskt en annorlunda sak om du inte är helt hundra på det du säger på ett språk som inte är ditt förstaspråk är rätt, dessutom så kan det ju vara lite ledsamt att gå dit, sitta och försöka pussla ihop saker själv, och ha problem med språket. Jag vet ju att hade jag haft en kompis som jag känt, i min ålder, i min situation, så hade jag definitivt gått med henne/honom till AF, så hade man inte varit ensam. Men nu när jag inte hade den säkerheten när jag själv gick dit så betyder det inte att jag inte kan göra det för en familjemedlem.
Hon ska dessutom bjuda mig på kinesisk restaurang, och det kan jag ju inte tacka nej till.
Nej, nu får jag väl snart lägga mig innan medicinen upphör att gälla. xD
Good evenin'. I have to with badly concealed disgust admit that the medicine Mollipect actually helps.
I took two doses yesterday, but it became so heavy during the afternoon that I decided to go with three today. And my god, what a difference. I have also learned that I can combine it with my asthma medicine Bricanyl for an added widening effect. But hopefully the virus will go away soon because I really don't want this to go on. It feels just like when you have terrible stamina, although you know with yourself that you've been working your ass off. Or even better, something in the style of being near the edge of having an asthma attack, but never errupting.
Today I did something I've not done in a long time. Since I borrowed that Naruto game I thought it would be appropriate to see if it would be worth watching again. I read up some, and it seems like it has proceeded alot more than I had expected, so I've started watching the anime again. I'm not really the person to be sitting week in and out, waiting for the next episode to come. I'd rather just drop it for an appropriate amount of time and then get back to it at a later date. And I do think that about 150 episodes is a plenty amount to keep me busy. But to be perfectly honest, I still find that the first episode is one of the best, no doubt.
I was at a masseur as well that is available through work, and got my back and neck properly adjusted. It sounds very brutal to have everything popped back into their proper place, and I know that many, many, do not like to agree on these sort of things. But considering I have a bad back/scoliosis, something that runs in the family, it's a true relief to know that it doesn't always have to hurt, and to top it off, have some help adjusting everything.
After that, I went to CrapDonalds, thinking I should have some sort of food today. I've had a distinct lack of appetite, and I figured I might as well get some food that I know I think is alright (albeit not healthy). The cashier packed it into a papperbag, and I didn't see any problem with that..Not until I came out of the restaurant. Pouring rain. Ran over to the bike, put the bag in the basket, and took off my sweatshirt and put it ontop. You don't melt from a bit of water, and I really wanted to have something proper to eat. I guess I partially also want to get really sick instead of this half-sissy state I'm in. It pisses me off.
Tomorrow I will be going with my brother's spouse to the employment services office and see if we can't get some work done, and see if we can't formulate a plan for her. I know I can't do it, but I can always ask the people available there. And I'm guessing you're thinking "Why doesn't she do it herself? Everyone else has to." But it's a different thing if you're not completely certain of what you say in a language that isn't your first, and it can also be a little bit saddening to go there, sit down, and try to think of things yourself, and the language problem. I know that if I had had a friend to go with, in my age, situation and time, I would've definitely gone with him/her, as to not be alone. But now that I didn't have that security when I went there, doesn't mean I can't extend the help to a family member.
She's also buying me chinese food, and I can't say no.
Nah, I guess it's time for me to go to bed before the medicine wears off. xD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar